en månad och tio dagar

en månad och tio dagar.. denna tid ska jag verkligen ta vara på på bästa sätt.
Igår var det en man som sa till mig, "hästarna är verkligen fäst vid dig" samtidigt som jag gosade med en och en annan knuffade på mig av avundsjuka. I den sekund som jag tänkte på vad han faktiskt menade kände jag en klump i magen.

Jag vill inte åka hem, jag vill aldrig åka hem. Självklart kan jag åka tillbaka men jag är så rädd att alla hästar inte är kvar. Men samtidigt kan jag inte stanna för resten av mitt liv heller. Det är nog lika bra att jag åker hem.
Men det den mannen sa till mig fick mig att länga hem mindre, eller att inte längta hem alls. Jag har fäst mig vid hästarna och jag älskar varenda en av dem. Fula som fina, dåliga som bra. Alla har de sina olika
personligheter som blir dess charm.


Okej, jag behöver hjälp!
CIAO!