6 dagar senare födde hon ett fullt friskt föl, vi har inget namn på honom ännu men jag kallar honom Prinsen i smyg. Han är så söt så söt. Nog för att jag sett många nyfödda föl i mina dar men inget som liknar detta. Ett islandsföl. Han är så liten, man vågar knappt klappa honom för det känns som han ska falla ihop så fort man nuddar honom. Men när man väl gör det dör man inombords av känslan av den otroligt mjuka fölpälsen och då man ser svansen vifta som på en byracka.
Man dör lite mer då man ser denna otroligt sköra varelse skutta omkring på sina darriga ben och Emblas modersinstinkter då en annan häst kommer för nära.
Då fäller hon bak öronen och gnager på gallret som särar dem.
Första bilden är han endast några timmar gammal.
De andra två är han en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar