Fy farao vilket busväder det är på ön. Hemma hade vi kallat det orkanvindar, här kallar vi det höst! Och vilken fruktansvärd dag jag haft. Nu kommer jag skriva ett långt inlägg av vara klagan!
Första turen var en lava tur, imorse var det 8 st som skulle rida den från och med kl 8 på morgonen till kl 10 blev det helt plötsligt 22. Jag förstår inte hur folk tänker. Inte för fem öre. Ja så fort vi kommit iväg och ut på fältet märkte vi rätt snabbt att detta inte var något vidare väder att rida ut med 22 st, hälften var kineser som inte förstod engelska och när hästarna vände röven emot vinden och åt satt de bara och skrattade. Gud hjälpe mig. Min häst fick fnatt och ville gå åt fel håll, vägrade att lyssna på mig och så började de andra hästarna göra likadant så jag fick till slut sitta av Glói och leda de andra hästarna förbi korsningen, då jag gick en bit för att sitta upp igen märkte jag att han hade en lös sko, jaha det var bara till att gå då, en och en halv timmes prommis i tokstorm och piskande regn. Ingen större skillnad om jag ridit men då hade jag iaf suttit i lugn och ro.
Väl hemma bestämde vi oss för att ringa till Einar och tala om för honom hur läget var, att hästarna knappt kunde röra sig framåt i stormen och sa att vi hellst inte rider ut igen. HA! Det var ju bara att glömma, själv fick man ta dagsturen, fem timmar bland bergen. Jag fick blåhålla sadeln då och då för att inte falla av + att hästarna tog 5 cm steg för att orka. Regn och storm även där, dock mycket värre eftersom vi hade absolut inget som skyddade oss för blåsten. Jag var så nära på att bryta ihop, regnet slog som nålar i ansiktet på mig och mina skor var vattenfyllda med isande regn. Jag frös enda in i märgen. Att mina regnbyxor var för korta och drog med sig ridbyxorna en dm upp på benen gjorde inte saken bättre. Men jag måste ge nå djävulskt med cred till hästarna som faktiskt gör det mesta jobbet, stackarna!
Trots detta var jag rätt lycklig då jag kom tillbaka, hade tappat känseln i kroppen för 45 minuter sedan så jag frös inte och vattnet i skorna började kännas svalkande. Helt ok! Judith kom med kaffe till mig så fort jag kom innanför stalldörrarna och min enda turist som jag hade med mig var nöjd och lycklig!
Ikväll har vi kollat på Wild Child och ätit pizza. Just nu känner jag att hela min kropp är kluven. Jag är hungrig men ändå proppmätt, jag fryser ändå svettas jag, jag är dricker cola fast jag vill dricka äppeljuice, jag är trött men vill inte lägga mig, jag ville följa med Elin downtown men ändå inte. Vet inte vad som är fel, kanske börjar jag bli tokig av att vara omgiven av vatten åt alla håll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar